Okej att vara bitter?

Igår var det absolut inte min dag, jag hade rehabilitering från onsdagens roligheter.
Jag kände mig som en riktig bitterfitta och en kärring.
Klagade på allt och alla som kom i min väg, men det kändes skönt.
Visst får man vara bitter och en kärring när huvudet vill sprängas och allt bara känns för jävligt!?
Det borde man väl få, men man kan ju inte skylla på det jämt.
Men jag tröstade mig med en pizza och sedan en latte på CT med Sara.
Sedan senare på kvällen blev det bullar hemma hos Anna och Patrik, riktigt mysigt.

Today är det fest men trots det är jag inte så pepp, har inte mått så bra de senaste dagarna.
Känner mig trött och hängig, får fan ta och börja sova mer och motionera!
Tjohej,vad kul ...
Nej, nu börjar bitterheten smyga sig fram när jag tänker på träning, så det är bäst att jag slutar.
Annars kommer ett långt inlägg om att jag aldrig kommer mig för att träna fasten jag måste och vill.
Äsch, ha en bra fredag för det ska jag ha.