Tillbaka till ruta ett - ångest eller!?

Då var man tillbaka till ruta ett igen och jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller tycka.
Panik är det jag har nu, men kan det verkligen vara så farligt?

Ja det allt handlar om är att jag har ringt mina gamla chefer och frågat om jag kan få komma tillbaka och vara vikarie på dagis.
Det var med blandade känslor som jag la på luren efter vårt samtal, dels för att det känns som jag har avslutat detta kapitel och för att jag hade hoppats på att få ett heltids jobb som jag själv valt. Ett jobb där jag kan vara mig själv, kunna klä mig hur jag vill utan att behöva frysa eller tänka på de ska gå sönder eller få färg på sig osv.

Ja,men nu handlar det om att överleva och tjäna pengar och dessutom kan jag ju få upp ögonen för jobbet igen och kanske stanna kvar längre!?
Som sagt det är på gott och ont som jag sitter här och förbereder mig med halsdukar, termobyxor och framför allt ställa klockan på 07.00 imorgon ...