Äckel, låt mig vara ...

Ibland blir jag så trött på människor!
Som tillexempel på tuben idag.
Jag var trött hade jobbat sent och ända ute i Täby.
Så där stod jag och frös och väntade på det jävla skittåget som hade bestämt sig för att inte komma i tid.
Sen när jag äntligen kom in mot city var det en evighet till första tuben jag skulle med och fullt med folk var det.
Så där stod jag trött,frusen och frustrerad jag ville hem.

På tub nr 2 som jag fick vänta en evighet på också var det betydligt mycket mindre folk så dör kunde jag sitta i lugn och ro de första stationerna i alla fall.
Ja när jag steg på såg jag en kille som jag kände på mig att han kommer sätta sig vid mig, sliskig och äcklig.
Men nej han satta sig i en fyra lite längre bort.
Men när det började bli lite färre folk på tuben tror ni inte slisk äckel killen sätter sig vid min 4:a!
Gah, där sitter jag och funderar.

1, Ska jag flytta på mig och visa att jag absolut inte vill sitta vid honom
2,Ska jag sitta kvar och vara trevlig om han får för sig att prata.
3, ska jag byta vagn helt och hållet för att slippa honom.
4, Inser ganska snabbt att inget kommer att funka.
För har han bestämt sig för att irritera mig så kommer han säkert följa efter eller bara bli tjatig ...
Beslutsångesten och paniken stiger ...

Så jag sitter snällt kvar och tittar ner i marken som om det hade varit det mest intressanta man kan göra i 5 min.
Och inte nog med det så sitter människan och stirrar på mig under hela resan och tar upp nästan tre säten av 4 möjliga och där sitter jag,härligt!
Jag tror aldrig jag har blivit så glad när tanten ropar upp namnet på stationen jag ska gå av på och jag får gå ut i kylan och friheten!